Nedräkningen var äntligen slut och vi var på väg till årets HLD. år var det Evas otur att köra och vi snodde Evas pojkväns blåa racerbil. Denna gång fick vi sällskap på resan av Karolina T, Eva S, Katarina och Johanna R. Det traditionsenliga stoppet i Karlstad följde den vanliga rutinen och helgens nödvändiga proviant(vin, cider och choklad – måste ju tänka på vår image) inhandlades. Sen fortsatte resan de 7 återstående milen. Evablev lite tung i gasfoten eftersom vi tyckte att det var dags att komma fram nån gång. Vårt resesällskap försvann ganska snart i backspegeln, men det är ju bara raka spåret så det går inte att köra fel.
Eva satt och funderade och kom då på att det kan bli ganska svårt att få ihop en reseberättelse eftersom allt förflöt smärtfritt.
Då ringer telefonen. Det är Karolina som rapporterar att deras bli har lagt av. Naturligtvis vänder vi men vi undrar ju skrattade samtidigt vad sjutton vi gjorde det för. Vad har vi bimbos att komma med? Ingen av oss kan ju nåt om bilmotorer. Det visar sig att det är batteriet som laddat ur och de behövde bara starthjälp. Vi trodde ju förstås att de var strax bakom oss, men det blev en liiiiten extra tur på 4 mil då det gick lite fortare för oss i racerbilen J. Nåväl, fram kom vi till slut och blev som vanligt varmt välkomnade när vi traditionsenligt kliver ur bilen med ett yeeehaaa. Vi installerade oss snabbt i stugan, tog på dansskorna och tog sikte på danslogen.
Klockan 15 startade dagens första workshop med DJ Andy från Skåne. Han tog det väldigt lugnt och repeterade mycket men det var inte helt lätt att förstå hans skånska. Eva meddelade att hon hade behövt en tolk J. Vi lärde oss i alla fall tre danser och socialdansade en hel massa innan vi fick middag och förfriskade oss lite. Så tog DTLD’s goa Pernilla över utmaningen att lära oss en dans. Hon är så duktig så till och med vi blondiner (Caroline=utbränd sådan) fick ihop det. Men så var det ju också en dans gjord av en våra favoriter, Robbie McGowan Hickie. Efter så mycket tankeverksamhet och koncentration behövde vi jämna ut vätskebalansen igen. Vi gick till stugan för lite trevlig samvaro med vårt resesällskap som bodde på campingen en bit bort. Glykolhalten justerades snart och det var dags för nästa utlärning.
Å tur var det att vi fyllt på glykolen för upp på scenen kommer JAMES… En tokenergisk, sjövild, pratglad, skotte som tog över scen och mikrofon för att lära oss att jucka, shejka, wiggla, wobbla och skaka på det mesta. Och skaka gjorde vi kan vi lova. Vi gapskrattade i närmare en timmes tid. Han lärde oss att dansa salsa och det slutade som pardans i ring. Så nu har vi en ny ringdans att busa med ;). Tilläggas kan att han inte var helt oduglig på dans. Hans meritlista innehåller bl.a. en andra placering i Brittiska ”So you think you can dance”.
Sen var det lilla söta Siobhans tur. En 16-årig tjej från England, även hon med en lång meritlista inom dans. Hon tävlar i Rising Star som är den högsta klassen. Dansen hon fick oss att göra var lite svår för Eva. Det var mycket händer. Dessutom skulle man ”walk like an egyptian” och samtidigt se sexig ut och ”jucka på”. Så ni kan ju föreställa er hur snygga vi var!
Resten av kvällen bestod av socialdans och skratt i massor och även en utlärning av vår lilla Florre i Södra Logen. I år blev vi faktiskt inte utslängda klockan ett, utan Pernilla själv var den som drog över på tiden. Så när vi väl kom till stugan, trötta och lite luriga och skulle gå duscha så börjar Eva skratta hysteriskt. Det ingick nämligen badlakan och en handduk i stugan men Eva som då är såååå liiiiten hade ju bara fått två handdukar (Eva hälsar och tackar för komplimangen att hon är så liten o klarar sig med en sån) men hon höll upp den framför sig o konstaterade att den räckte ju knappt till…. hmm, host, host, *igelkotten*!!! *skrattar*
Men det blev ändå ingen dusch då den var låst, konstigt nog.
Lördag morgon var det bara att gå upp tidigt för att hinna med frukost och andra morgonbestyr innan nästa workshop-pass. När vi på väg till frukost träffade Pernilla och skulle klaga lite, då svarar hon lite lagom spydigt med ett STORT leende på läpparna att: ”Nyckeln sitter ju på samma knippa som stugnyckeln!”
Nu var det Robban Müllers tur. Han lärde oss två danser men inte bara stegen utan en hel massa linedance-teknik. Dvs lite grann om de olika stilarna och t.ex. att det är skillnad på takt och rytm. Väldigt lärorikt, roligt och bra att kunna. Robban höll på fram till lunch och sedan var det bara att bita ihop och koncentrera sig igen (man var ju liiite trött så att säga….) då det var dags för mer workshop. Det var Kelli Haugens tur. Hon är en glad och ärtig norska från Kalifornien. För er som har hört talas om ”norgehistorien” så kan vi tala om att det var hon som lärde oss den för några år sen, även då på HLD. Det är lätt att lära av Kelli. Hon pratar ju norska men den var lättare att förstå än fredagens skånska *fniss*. Ett problem är det ju dock. Vi försöker alltid att göra en egen ramsa för att lättare komma ihåg dansen, men instruktörer ute räknar oftast. Då är det lätt att falla in i räkningen istället och när Kelli räknar så blir det dessutom ”en, to, tre, fir” i våra små huvuden. Dvs att vi ju inte kommer ihåg stegen…
Efter Kellis utlärning blev det socialdans igen. Eftersom klockan var mycket var det dags att gå tillbaka till stugan för att fräscha till sig inför middagen och glykolmätaren indikerade noll så vi var tvungna att lösa det problemet också. Vi umgicks, festade och hade trevligt tills det var dags för den stora galamiddagen. Nu hade även Rebecka med far anlänt (ja, vi vet. Dom kom före Kellis utlärning, men vi kom på det nu).
Till middagen fick vi struts och vi har fortfarande fjädrar kvar i halsen. För inte kan väl hesheten bero på att vi har praktiserat vårt mantra ”YEEEEEHAAAA” ?
Och tro det eller ej men under middagen fanns det ett gäng som lät värre än oss, faktiskt… Middagen var jättegod och trevlig och dessutom fanns det två modiga personer som bjöd på stand up efter maten. En ung kille som hade en historia med diskmaskinen i badrummet och en *igelkotte* som etsat sig fast i minnet för evigt hos dom flesta som var där. Efter honom klev en liten dam upp och berättade en sanslöst rolig berättelse och hon var så skoj och hade en helt otrolig inlevelse så alla skrattade så det ekade i logen. Somliga satt och torkade tårarna och rinnande mascara i bordsduken då servetterna fort tog slut. Efter den hårda prövningen så behövdes det absolut lite mera glykol så vi fyllde på lite innan vi släppte loss på dansgolvet igen.
Nästa vätskepaus fick vi sällskap av vår alldeles egen lilla favorit kille Florre. Men då stugan inte var speciellt välfylld när det gäller porslin så bjöds han på vin i fina kaffekoppen. Eva som är väluppfostrad (haha) bjöd på dopp också, efter att Florre påpekat att det saknades. Vi bjöd på det som fanns i stugan och det blev då en banan och en ballerina kaka. Nivån var ju ganska låg men vi hade jätteskoj och vi tog måååånga roliga kort på Florre så vi kan hämnas för alla dåliga kort han tog på oss förra året!
Vid midnatt var det dags för karaoke och vi begav oss till Södra Logen, då Florre lovat att sjunga för oss. Det var otroligt vackert, fast vi fick ju bevis på att killar inte kan göra fler saker samtidigt då han inte kunde dansa och sjunga samtidigt *fniss* Men han var jätteduktig. Flera kändisar från våra trakter var modiga och sjöng, Jonte från Köping var uppe flera gånger men som tur var hade dom inte låten *ont, det gör ont* med Lena Ph så alla slapp höra Evas fagra stämma. *pustar ut*
Tyvärr så var ju vår favorit loge upptagen med karaoke resten av kvällen så vi gick till den stora logen. Där var det inte lika roligt så vi gick faktiskt och la oss i skaplig tid och även om karaoken var ett kul inslag så saknade vi det roliga, busiga, spontana gemensamma dansandet som brukar bli i Södra logen. Vi hörde att det var på prov bara så det kanske blir som vanligt igen nästa år *pik, pik, pik*
Söndag morgon gick vi upp tidigt och käka frukost och på vägen dit fick vi applåder av Pernilla då vi var lite avundsjuka på att Linus fick det på fredagen när han vaknade nån gång efter kl 14 (bakis). Vi var ju också *hmhm* trötta… men vi gick minsann upp kl 8!
Vid 10 startade genomgången av alla danser som lärts ut under helgen och oj vad det var många. Som vanligt så tror vi dom lurar oss och stoppar in danser som inte lärts ut, för vi hade ingen aaaaaning om hur dom gick…
Huvet fullt av danser, ben som värker och träningsvärk i skrattmusklerna så vi bestämde oss för och bara äta lunch sen skulle vi börja färden hem. Vi fick sällskap av Florre vid alla måltider och även den sista (tack för sällskapet). Sen städade vi stugan och våra klubbvänner startade före oss medans vi avslutade vår underbara helg med att skriva ett kärleksbrev (tackrim) eftersom vi inte fick något när vi kom *hmm* Innan vi for gick vi runt och kramade om alla goa människor som gör denna helg så underbar och arbetar och sliter för oss linedansare.
Resan hem gick jättebra. Eva körde och Caroline skrev reseberättelsen och så var det slut för i år, men vi längtar ju redan till nästa år och hoppas vi får tillbaka vår stuga nr 4 som heter Holsbysättra.
Caroline och Eva