Heartlinedance 2005

Så var det äntligen dags för våran efterlängtade Linedance helg i Ransäter i Värmlands

djupa skogar. Varje tripp dit har vi ju lärt oss nåt nytt och denna gång insåg vi att det
faktiskt INTE tar sex timmar att åka dit. Det gick ju jättefort bara man inte stannar i
Örebro och shoppar! Vi stannade i Karlstad istället…

Väl framme vid incheckningen så upptäckte vi att ryktet om Evas tidigare strapatser på
väg till HLD (tappad husvagn mm) fanns kvar i värmlänningarnas minne:
”-Dig känner vi igen! Eva, från Västerås!!”. Vi fick en stor träbit med en gubbe och en
liten nyckel på som gick till stuga nr 4 Holsbysättra. Det var en jättemysig liten timmerstuga
med gräs på taket och utsikt över Klarälven.  Det var då som vår värsta farhåga slog in.
Vi bodde grannar med dom utländska instruktörerna (Raymond Sarlemijn och Matt Oakley).
Dörrarna låg precis mittemot varann. Eva sa direkt att ”jag är tyst och du sköter snacket!”
(ville inte prata engelska). Men vi bet ihop och tänkte att vi ska nog visa dem.  Men grabbarna
var ju mest upptagna hela tiden och flickvännerna pratade norska så vi överlevde.*skrattar*

Dansen började klockan tre och utlärningen startade dom med direkt. Under fredagskvällen
lärdes 7 danser ut av 4 svenska instruktörer. Tro det eller ej men vi hängde med på nästan
alla (vi VALDE bort några). Den tidiga morgonen, värmen, allt dansande och för LITE vin
gjorde att vi gav upp redan kl 23 men jisses vad roligt vi hade i stugan. Vi skrattade så
stugan ruskade och allt blev dumheter så risken finns att det kom till nya rykten som gör oss
ökända i de värmländska skogarna, hihi…

Efter en natt med för lite sömn på urusla madrasser så var det frukost halv nio och dansen
startade nio. Samma utlärningstempo som dagen innan men även med repetition på fredagens
danser som tur var. Mycket funk-danser som gör att man ser roligare ut än i vanliga fall men
även en del annat skoj, vänta ni bara!!!!!

Denna helg är det dessutom Ransäters marknad med massor av olika stånd och pryttlar att
kika på mellan workshopsen. I år tjänade knallarna dock inget på oss.

Fram på eftermiddagen lackade svetten i värmen så vi bestämde oss för att vidhålla vår
tradition med utomhus bad istället för dusch. Badkläderna åkte på och så tågade vi ner
till älven. Vattnet var isande kallt så första doppet tog ju en stund och sen skulle man ju
i igen för och skölja av tvålen och det tog emot men gick ändå lite lättare. Det var skönt
efteråt när kroppen återfått en lite mer normal temperatur. Fram till middagen pustade
vi ut vid stugan med lite vin.

Middagen var lite tråkig i år då det var lång kö in i logen och väl inne så var det lång väntan
innan den goda maten kom. Men sen blev det full fart igen med dans i tre logar och workshop
med Matt Oakley. Det roligaste av allt var att Caroline var ganska negativ till hans danser
eftersom han kör mycket funky, men gissa vem som for omkring på golvet i 200 BPM med ett
stort leende på läpparna och bara sken som en sol??? Det var ett tempo som till och med Eva
storknade av och då kan ni ju tänka er hur fort det gick!!! Så ni kan ju gissa vad ni ska få dansa?!

Kring tolvsnåret orkade inte ben och fötter längre och huvudet var fullt av ramsor och steg
så vi gav upp. Men i vanlig ordning så var vi ju så trötta och fnittriga så vi garvade så vi
trodde hela stugan skulle glida ner i älva och bjuda oss på en riktig ”flume ride”.

Söndagen vaknade vi före klockan och letade på en dusch och käkade en underbar frukost.
Sen var vi redo för en ny dag. Före lunchen hade vi dansat så svetten rann på oss alla igen.
Fötter och ben värkte av allt dansande och huvudet var snurrigt, men med repetitionerna så
kunde vi dom flesta nya danserna. Av 15 utlärda danser så har vi ”lärt” oss 11, och det bästa
av allt är att några KAN vi faktiskt också!

Helgens höjdpunkt var ändå när vi insåg att instruktörer faktiskt inte behöver veta
skillnaden mellan höger och vänster. Äntligen har vi fått det bekräftat!!

Eva & Caroline